Riskerna med fetma är välkända. Men finns det även risker med för låg andel kroppsfett, eller är det alltid hälsosamt med lite kroppsfett? 1.3 miljoner vuxna i Sverige har fetma vilket ökar risken för att drabbas av diabetes 2, cancer, sömnapné, hjärt-kärlsjukdomar, mm. De flesta läkare rekommenderar därför att man av hälsoskäl ska hålla normalvikt eller låg övervikt. Många kämpar därför med dieter och träning för att komma i form, men det finns även personer som har väldigt svårt att lägga på sig vikt. Ett lyxproblem anser många.
Lipodystrofier är ett samlingsnamn för sjukdomar som innebär att man har svårt att bilda fettceller på kroppen. Vi behöver fett som energireserv, skydd mot skador, för bildandet av hormoner och det är delaktigt i nästan alla processer i kroppen. Den största depån vi har för att lagra fett i kroppen är under huden. Risken med att inte kunna bilda fettvävnad normalt på kroppen är att fett istället lagras på andra ställen som i buken och organen. Det kallas visceralt fett och är den farligaste typen av fett för hälsan.
Kroppsbyggning är ett illustrerande exempel. I sporten bedöms de tävlande subjektivt baserat på deras utseende. En annan muskelbyggarsport som tyngdlyftning bedöms tävlande efter hur starka det är, men det saknar betydelse för kroppsbyggare. Kroppsbyggare måste genomgå en period av svält innan tävlingar som minskar deras kroppsfettprocent till minimal nivå, för att göra alla muskler synliga för bedömning. Gruppen är ett bra exempel för att studera hur lågt kroppsfett påverkar kroppen.
En typisk förberedelse för en kroppsbyggare är att spendera flera år av hård styrketräning på gym för att bygga upp muskler, följt av en period av svält för att drastiskt minska kroppsfettprocenten så att musklerna synliggörs inför tävling.
I en studie som publicerats i International Journal of Sports Physiology and Peformance har man studerat en manlig kroppsbyggare 6 månader innan och 6 månader efter en tävling. Förutom den förväntade minskningen av kroppsfettprocent kunde man även observera höjda kolesterolvärden, sänkt nivå testosteron, försämrat immunförsvar, humörsvängningar och minskad fysisk prestanda och maxpuls.
Några månader efter träningen, när personen återgått till en mer normal, hållbar diet, hade de flesta parametrar återgått till normalnivåer. Intressant att notera är att styrkan ej återgick till lika hög nivån som den varit innan förberedelsen inför tävlingen. Trots det var den fettfria massan relativt konstant. Det indikerar att man lyckas hålla en relativt stabil nivå för muskelmassan under hela processen, men ändå minskar styrkan under förberedelserna för att nå ett minimum vid tidpunkten för tävlingen.
Kvinnliga atleter med väldigt låg kroppsfettprocent kan uppleva mindre önskvärda fysiologiska effekter som utebliven menstruation, möjligen orsakad av för låg tillgänglig energi i kroppen.
Man kan konstatera att för hög eller för låg nivå av kroppsfett är inte hälsosamt för kroppen. Men det är svårare att säga vad en optimal nivå ska ligga på för individen. Här behöver man göra en komplett studie på hela livssituationen med sömn, kost, alkohol och tobak.
Den optimala fettnivån för en person beror på de individuella målen och behoven och om det är estetiska, prestanda eller bara rent funktionella prioriteringar som gäller. Att ha en slimmad kropp med relativt låg andel kroppsfett kan var helt ok, det viktiga att komma ihåg är att det finns en ”för låg” nivå, där kroppen slutar fungera normalt, precis som det finns en ”för hög” nivå där riskerna för sjukdomar ökar.